Olyckligt kära har vi alla varit så länge vi inte är fullblodspsykopater....Alla har vi sett våra drömmar tjej, tätt omslingrad någon kille och känt sorgen och känt oss oälskade och värdelösa. Nu är jag inte olyckligt kär utan vad jag försöker säga är att få fenomen som kärlek, och då framförallt olycklig kärlek har inspirerat så oerhört många fina sånger, om än sorgliga melodier.
De flesta av oss har väl hört låtar som "Sylvias Mother" av Dr Hook, eller kanske Thåströms framtida klassiker "Fan Fan Fan", som bägge talar om en stor kärlek som gått förlorad. En önskan om att ha skött sina kort bättre, fick man spela om partiet som Thåström uttrycker sig.
En Kanadensisk sångare, även om han vunnit en del priser för sin musik, och har varit med några gånger på musikbyrån, så är han relativt okänd. Han Heter Antony Hegarty och sjunger i ett band som kallar sig Antony & the Johnsons och deras musik består av själfulla ballader om olycklig kärlek, ensamhet och depressiva tankar med en stor könsförvirring. Antony är väl vad man kan kalla androgyn och jag har misstänkt att han är transexuell, men det finner jag inga belägg för.
För er som inte hört dem, kan jag säga att de släppt två CD skivor, den första var döpt efter bandet den andra heter " I am a bird now". Den senare innehåller låtarna "Hope theres someone", som är en tragisk låt om rädslan för vad som händer efter döden, kommer han ligga helt ensam i mörker eller kommer någon han älskar att möta honom och ta hand om honom. Den andra låten på den skivan jag vill nämna är "For today I am a Boy" där Antony sjunger att han ännu är en liten pojke, på grund av att han fortfarande är av manligt manligt kön. Men endag ska han bli en stark, vacker och lycklig kvinna.
Rösten är känslosam och snudd på bräcklig och tillsammans med ett gäng duktiga musiker från New York, skapar Antony Hegarty magi med sitt piano och sin sång.
En annan mkt vacker sång om tragisk kärlek är den gamla country klassikern "seven spanish angels" som gjorts odödlig utav Willie Nelson (mfl), den handlar om en Desperado och hans kvinna i den amerikanska western som jagas av ett uppbåd av sheriffer och lag trogna, vad de är skyldiga får man aldrig veta. När de inte kan fly längre och de hör uppbådet komma säger mannen till sin kvinna, "detta är min sista strid, tar de hem mig till texas så tar de inte hem mig levande", när mannen skjuts till döds, tar kvinnan sedan upp vapnet, som hon vet är tomt, hon ber Gud om förlåtelse för vad hon ska göra, men i sin bön säger hon att hon inte kan leva utan sin man, och Gud hörde hennes bön då gevären skallade igen. Och sju spanska änglar tog hem en ängel till.
Jag vet att låten är vansinnigt depressiv egentligen, men den är också oerhört poetisk och vacker. Odödlig kärlek är något mystiskt som alltid blir poetiskt men få låtar blir som denna.
