Som tonåring var jag helt frälst på Motörhead och Lemmy var ju som en Husgud. Än idag kan jag tycka att Lemmy på något sätt personifierar Rocken som den en gång var menad att vara, som ett totalt avståndstagande från samhällets normalitet och normer. Och Lemmy tog hårdare avstånd än någon annan gjort och överlevt.
Motörhead har gjort många riktigt dåliga skivor, men minst lika många brillianta skivor. Det är lite typiskt av dem att de antingen knäcker totalt eller gör bort sig. Inbitna Motörhead fans håller kanske inte med mig, men det är min åsikt. När man hör något om bandet så hör man oftast "Ace of Spades" eller "Born to raise hell", bra låtar med mkt röj, men inte i närheten av March ör Die från 1992, med svenske Mikkey Dee på trummor. Med låtar som "Hellraiser" och "I aint no nice guy" och framförallt "Bad religion" är denna plattan i mina ögon tillsammans med "Civil war" plattan den bästa som Motörhead har gjort. Och den innehåller t.om en grym cover av Ted Nugents "Cat scratch fever", som rockar hårdare än Nugent någonsin har gjort.
För rock älskare som inte har denna plattan kan jag bara säga att ni saknar något i er samling utan denna i hyllan...
Jag vet inte om man kan betyg sätta en skiva som denna, men en klar 4 skulle den bli om jag satte ett betyg...Ett tips till er är också att läsa Lemmys memoarer som nyligen släpptes på svenska, den heter "white line fever" och är riktigt underhållande. Lemmy är en underskattad musiker och poet anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar